jessicalagergren

Jessica Lagergrens

Annons

Jag mår varken sämre eller bättre

Fy tusan vad segt det är att vara sjuk på semestern. Det känns som att den bara rinner iväg från mig just nu. Igår kväll fick jag feber men var ändå lite piggare än när jag vaknade. Inatt har jag knappt sovit något alls och det känns som att det är ett monster i min mage. Jag skulle bara vilja lyfta ur allt innehåll och vila en stund. Jag har provat Ipren, avedon, samarin och Novalucol men ingenting hjälper. Jag mår så illa. Men det blir liksom varken sämre eller bättre. Missförstå mig rätt nu men det hade varit bättre om jag hade kräkts för då hade det ju snart varit över.

Idag blir det inte mycket gjort här hemma trots att massa roliga saker stod på schemat. Jag vill testa springa en mil, måla klart lekstugan och bada med Elsa i poolen. Förhoppningsvis blir jag lite piggare ikväll igen och orkar måla lite iallafall. Slut på gnälligt inlägg. Fattar att det inte är upplyftande läsning men ibland känner jag mig bara så ynklig. Hela min kropp gör ont.

IMG_1241

Annons
Kommentera (3)

Kommentera

Se fler...

Sjuk på semestern är ingen hit

Inatt har Elsa sovit väldigt oroligt och vaknat många gånger och mitt i natten kände jag mig inte bara trött utan hade väldigt ont i hela kroppen, ont i magen och mådde illa. När jag sen blev väckt av Ibbe imorse mådde jag ännu sämre. Egentligen skulle vi åka och kolla på en ny båt idag hela lilla familjen men Elsa är inte heller helt kry så hon och jag stannade hemma. Vi vaknade vid 10(!) och nu har vi gått ner i vardagsrummet och Elsa leker med lego och jag tittar på Ernst.

Jag hoppas att Ibbe ringer facetajm snart så att jag får se båten. Vi tittar på lite olika båtar men gemensamt för dom är att dom är större än den vi har idag. När jag blir frisk ska vi åka ut med båten igen en sista gång den här semestern.

IMG_1008

Annons
Kommentera (5)

Kommentera

  1. Johanna

    Hej! Såg ert matbord i vardagsrummet i bakgrunden på en video på Elsa. Var är det köpt? Söker ett sådant :)

  2. Andrea

    Hej Jessica!
    Ingen vikthets här eller misstolkningar om att jag inte tycker du är fin, är för tjock eller
    annat trams 😉 Du är superfin som du är! Men hur går det med din viktresa? Jag gick upp 25+ kg under min graviditet. Och jag har 5 kg kvar till min vikt innan min graviditet, men 10 kg totalt där jag vill väga. Min dotter är snart 8 månader. Har du så här i efterhand lite tips om vad som funkat/inspo/visdom/lite pepp att dela med dig av?
    Jag behöver en ganska stor spark i baken så här mitt i semestern. Tack!

  3. Amanda

    Åh spännande! Jag vill också se båten 😀 Vi köpte en båt i höstas som snart är redo för sjösättning. Det har varit mycket meck att få ihop 2 motorer. Bättre sent än aldrig, vi hinner förhoppningsvis med några korta turer 😊

Se fler...

Tack för er otroligt fina respons!

Jag har läst alla era kommentarer efter inlägget om mig och Ibbe. Tusen tack för alla fina ord. Jag blir jätteglad av dom och det känns härligt att ni precis som jag tror på oss. Nu har vi en veckas semester kvar tillsammans framför oss sen ska Ibbe iväg på en veckas semester med en kompis. Efter samtal hos familjerådgivningen har jag ju förstått att det är viktigt för honom med egentid och att det inte handlar om att han väljer bort mig. Jag är ju van vid att ha Angelica vid min sida (sedan vi låg inne i mammas mage) och jag tror att det är därför jag så starkt ogillar att vara ensam.

Jag försökte förklara för familjerådgivaren hur det känns när jag är ensam. Kommer ni ihåg känslan av att sitta ensam i matsalen i skolan och äta lunch? Alltså inte att matsalen är tom på folk, utan att man var tvungen att sitta ensam vid ett bord utan kompisar trots att det var fullt med folk runt omkring. Den känslan. Det är ett magont och en oro som dyker upp när jag är ensam. Jag har fått höra att jag borde öva mer på att vara ensam, men jag vill inte det. Jag gillar ju inte att vara ensam så jag förstår inte riktigt varför det är något som jag måste vänja mig vid när jag är 31 år gammal.

Jag kan såklart njuta av en springtur eller en promenad i min ensamhet, men jag föredrar helt klart sällskap 9 av 10 gånger. Det kanske helt enkelt bara är biologiskt eftersom att jag har en tvilling. Är det någon mer tvilling som läser som känner igen sig? Jag måste nödvändigtvis inte vara med Angelica hela tiden, det är inte det. Jag tycker bara väldigt mycket om att ha någon runt omkring. Igår till exempel, när jag målade lekstugan frågade jag om inte Ibbe kunde vara på baksidan med mig istället för på framsidan. Jag tycker att det är mycket mysigare att göra saker tillsammans även om jag gör själva arbetet själv, om ni förstår hur jag menar.
hands mordotterAtt få barn är väldigt bra för någon som inte tycker om att vara ensam. Helt fantastiskt för mig faktiskt! Sen vet jag att jag inte ska överföra min rädsla för att vara ensam på Elsa, men med Ibbe som pappa som älskar ensamhet så tror jag inte att det är någon risk.

Annons
Kommentera (14)

Kommentera

  1. Johanna

    Åh Gud vad jag känner igen mig i detta inlägg! Jag är själv tvilling och jag extremt svårt för att vara ensam. Jag har tillexempel aldrig sovit själv i tillexempel föräldrarnas hus när man fortfarande bodde hemma eller ens i min och sambons lägenhet vi bor i. När sambon är borta över en natt (eller ens bara en kväll) tar jag med mig sonen och sover hos mamma och pappa. Min tvillingsyster är likadan!

  2. Johanna

    Åh Gud vad jag känner igen mig i detta inlägg! Jag är själv tvilling och jag extremt svårt för att vara ensam. Jag har tillexempel aldrig sovit själv i tillexempel föräldrarnas hus när man fortfarande bodde hemma eller ens i min och sambons lägenhet vi bor i. När sambon är borta över en natt (eller ens bara en kväll) tar jag med mig sonen och sover hos mamma och pappa. Min tvillingsyster är likadan och vi båda känner att många inte riktigt förstår ”olustigheten” av att vara ensam..

  3. Jennie

    Sjalvvald ensamhet, egentid på egen hand, åh det är ju himmelskt! Egentid med min sambo också, vi är med varandra men gör olika saker. Det är så mysigt :-) Tror det har mycket att göra med vilken personlighetstyp man är. Vi är båda introverta så att gå ut och dansa, gå på barer och liknande händer bara inte, finns inget värre haha! Och så tror jag att det även hänger ihop med den inre tryggheten… Att känna sig själv. Att våga känna sig själv och sina tankar. Låter töntigt men jag tror på det. Det är först när man kan njuta av att vara ensamhet som man vet vad som är en själv i grund och botten… Säger en introvert som mediterar mycket och uppenbarligen trivs ensam, haha!

  4. F

    Jag är tvilling och förstår precis vad du menar, är dessutom uppvuxen i en stor familj där det alltid har varit mycket fart och fläkt. Sen jag flyttade hemifrån för 1 år sen har jag fått känna på ensamheten, och jag ogillar den så mycket. Får ångest av tanken av att sitta själv en fredag eller lördagkväll, går gärna hem till kompisar och bara är, eller åker hem till föräldrarna för sällskap. Så mycket oro och ångest ensamhet kan skapa…

    Kram!!

  5. Linda

    Känner precis som du, satt precis i kvällssolen på balkongen och sa till min sambo – det här är livet…
    Två minuter senare går han in och då kändes det inte alls som det var livet att sitta där ensam

  6. Tove

    Jag är tvilling och förstår dig helt! Brukar be min sambo vara nära mig också, inte nödvändigtvis för att umgås, utan för att just ha någon nära och inte vara ensam!

  7. Cecilia

    Jag är tillsammans med en tvilling och han hade så svårt att förstå mig i början att jag behövde ensamtid haha. Jag är ensambarn och tror absolut att det hänger ihop med något biologiskt. Jag älskar att vara ensam (när jag själv får välja såklart) och min sambo tycker inte om att vara ensam. Men jag känner igen den där känslan med skolmatsalen- för är jag ensam när alla andra är upptagna får jag typ ångest och känner att ingen vill vara med mig. Bra kompromiss att göra varsin sak men på samma sida av huset – vara ensamma ihop ♡

  8. Paulin

    Hej! Jag är inte tvilling men jag känner endå igen mig i det du skriver. Ibland njuter jag av ensamheten, men allra mest vill jag vara alla tillsammans. Min sambo har stort behov av ensamtid och kan bli irriterad om jag ”stör” honom i det. Han skulle också behöva åka iväg för lite egentid. Det är inte alltid jag förstår att det inte är mig det handlar om, så det måste jag jobba på.

  9. Hedvig

    Jag förstår din rädsla att vara ensam och att du inte heller vill lära dig det. Men samtidigt förstår jag kvinnan ni går och pratar hos.

    Det är bra att kunna vara ensam. Det är bra att kunna uppskatta sitt eget sällskap. Det är bra att inte vara beroende av andra hela tiden.
    Jag tror att det är viktigt att kunna känna att det känns bra och okej att vara ensam.

    Jag fyller 23 i höst, jag är singel och olyckligt kär, och därmed väldigt mycket ensam. Inte hela tiden, men jag bor ensam och träffar bara kompisar och familj nån gång i veckan. Men jag har fått lära mig att det går att vara ensam. Det går att göra saker med sig själv. Läsa en bok, se en film själv, äta själv, ha sex med sig själv etc. Visst är det jobbigt ibland, såklart. Och det är ju för att vi människor är flockdjur, Vi vill vill känna samhörighet och närhet av andra människor.

    Jag hade försökt öva på att vara ensam om jag var du. Testa att se en film själv. Eller något annat, en mjuk start liksom. Tillslut tror jag att du kommer känna att du uppskattar egentid!

    Jag ska vara ärlig nu. 80% av tiden när jag är ensam försöker jag distrahera mina tankar, min ångest och min psykiska ohälsa. Genom att lyssna på Tvillingpodden, kolla film eller läsa en bok. För när jag är ensam för länge börjar tankarna snurra I huvudet likt en tornado. Men det är okej. Jag har lärt mig att hantera min ensamhet genom att göra olika saker som får mig att må bättre. Tvillingpodden får mig allltid att må bättre. Jag lyssnar om ett avsnitt varje gång jag mår dåligt och känner mig ensam. Tack för att ni finns!

    Stor kram

  10. Karin

    Jag är inte tvilling utan tvärtom ensambarn jag avskyr också att vara ensam! Tror för min del att det handlar om att jag fick mycket icke-självvald ensamhet under uppväxten. Jag hade såpass långt till mina kompisar att jag inte fick gå dit själv när jag var liten. Lekte såklart med dem på eftermiddagarna och på helgen, men när jag blivit hämtad så var jag liksom ensam medan mamma och pappa fixade hemma, liksom på resor osv. Minns att syskon var min största dröm, det verkade för bra för att vara sant att alltid ha en kompis att leka med hemma. Som vuxen har jag nästan alltid bott med andra, först med vänner och sedan med sambo. Har bott ensam ett halvår totalt. Men det sista året har jag faktiskt tränat på att vara ensam. Jag känner verkligen att det är någonting som jag vill vara trygg i att jag klarar av. Och det har verkligen blivit mycket bättre av att jag övat! I början kände jag precis som du med oro i bröstet. Om min sambo plötsligt sa ”du killarna skrev om öl ikväll, är det ok att jag drar?” En fredagskväll så fick jag panik över att jag också måste hitta på planer. Det är så skönt nu att slippa den stressen. Idag kan jag säga ”gör det!” och sen gosa ner mig i soffan, tända ljus och nätshoppa eller vad jag nu vill göra och verkligen njuta. Det är så skönt att slippa dra ut även om jag är trött bara för att jag får en oro i kroppen annars. Alltså, man MÅSTE inte öva på eller kunna vara ensam, men jag ville bara inspirera till att det ändå är tryggt och härligt att veta att man klarar att njuta av det! :)

  11. sandra.

    Hej Jessica! Detta är så intressant, så jag måste bara skriva lite kände jag. Jag är precis tvärtom. Jag klarar inte av att hänga med folk flera dagar i sträck, om det inte är mina absolut bästa vänner (som jag kan räkna på en hand) eller mina föräldrar. I min familj är det bara jag och dom, varken mina föräldrar eller jag har syskon. Så det här du skriver om genetik, det har säkert nåt att göra med detta. Garanterat. Försöker numera se det som en utmaning, att hänga med folk lite längre än jag egentligen vill, för att bli beroende av ensamhet – känns inte så jäkla häftigt, haha….

    Passar på att tacka för en superfin blogg, WOW säger jag bara! Keep up the good work!
    Stor kram!

  12. Elin

    hmm.. Jag har också en tvillingsyster men jag tycker inte alls att det är jobbigt att vara ensam. Tvärtom, så behöver jag egentid för att landa i mig själv. Men jag bor själv, så det är nog mycket en vanesak också… Däremot så känns det som att när jag och min syster är nära varandra (tex i samma rum, vid samma bord, etc.) så vet jag alltid exakt var jag har henne och det kan kännas tomt om hon inte är med…

  13. Karen

    Förstår dig, jag är adopterad så jag har samma känslor i kroppe som du har. Vill alltid vara med min man eller min bästa vän :) ogillar ensamheten !

Se fler...

”Det är faktiskt bara en lekstuga”

Jag håller på för fullt och fixar med Elsas lekstuga och just nu har jag nästan målat klart första lagret på alla innerväggar. Alla väggar inne blir vita, förutom en som blir ljust rosa. Golvet blir vitt med grått rutmönster (om jag lyckas med det) och utsidan blir i samma kulörer som vårt hus. Ljusgrått, nästan vitt, med en aningens mörkare gråa knutar. Jag har fått höra under processens gång på flera håll ”det är bara en lekstuga”, till exempel när jag valt material och färg osv. Jag säger inte att man inte får säga att det ”bara” är en lekstuga, för det är klart att jag vet att det fysiskt bara är en litet hus, men för mig är den här lekstugan mycket mer än så.

Det här projektet har varit en del av min tankeverksamhet ganska länge. När ett frö väl är sått i mig så har jag svårt att inte genomföra saker. Då vill jag sätta igång på direkten, helst igår. Jag vet att det finns tusen andra saker som behöver fixas med i vårt hus här hemma innan man egentligen gör en lekstuga. Som att sätta upp belysning här och var (vi har inte brist på belysning, men Ibbe vill fixa hemmet mer ljussatt vilket jag uppskattar.) Men att ljussätta vårt vardagsrum är ingenting som slår an min kreativa ådra direkt.
lekstuga_2Jag älskar att skapa med händerna och mår som allra bäst när jag får pyssla, måla, fixa och dona. Lekstugan är en av de bästa sakerna som har hänt mig. Jag älskar den fan! Och den är inte ens ihopbyggd än. Jag älskar att ha ett projekt med en början och ett slut. I dagsläget har jag lite svårt att se slutet på det här projektet för det finns ju oändligt med kul man kan fixa i och runt en lekstuga men jag tror ni förstår vad jag menar. Ja, jag kanske är lite besatt. Jag känner mig lite som Fredde i Solsidan när han inte kan sluta grilla.

el elsa_altanenJag fick hjälp av Elsa att måla idag. Hon fixade med att måla altanen med vatten. Perfekt lek som aldrig tar slut eftersom att vattnet torkar vartefter. Succé!
lekstuga_1 lekstuga_3Hatten av för alla målare! Det är sjukt jobbigt att måla. Jag har ont i fingrarna och armarna och det tar ju otroligt lång tid, men wow vad fint det blir! Nu ska vi ‘äta en riktigt sen middag sen ska jag gå ut och måla igen.

Annons
Kommentera (4)

Kommentera

  1. Petra

    Det är väl för härligt att man kan snöa in på sånt här. Det finns inget ”bara” i det tycker jag. Fram för mer ”insnöingar” (men med sol och värme😉)

  2. Sandra

    Förstår dig precis! Jag pysslar och donar med vår lekstuga hela tiden. Ny inredning, möblerar om, nya leksaker, blommor i blomlådan….. never ending story 😂
    Nästa år ska vi bygga en uteplats och jag har ju självklart redan byggt, möblerat och inrett den mentalt!
    Vår tomt är närmare 3000 kvm och har en del döyta. Planen är att jag ska göra ett grönsaksland nästa sommar och funderar på att göra ett miniland vid lekstugan där barnen kan odla lite roliga saker.

Se fler...

Den oändliga resan hem är påbörjad

Nu är vi på väg tillbaka mot Stockholm och hemåt. Vi beräknas vara framme vid 20:40 och då står Ibbe som tur är och väntar på oss med bilen. Elsa har tyvärr fått hög feber under natten och nu är hon nedbäddad i vagnen och sover. Lite sämsta tänkbara mående när man ska resa långt stackarn, men hon kämpar på. Alternativet hade varit att stanna ett par dagar till men man vet ju heller inte åt vilket håll det går, hon kan ju bli mycket sämre också och då är det ganska skönt att vara hemma. Vi får hålla tummarna för att febern håller sig nere under hemresan och att Elsa får må så bra som möjligt.

Det har varit härliga dagar och kvällar här nere och jag önskar att vi hade stannat längre faktiskt. Poolen i området är snart färdigbyggd så jag tänker att det får bli en till tur ner till Torekov innan sommaren är slut. Förhoppningsvis är september en härlig sommarmånad i år så kanske vi kan åka ner då. Nu ska vi strax hoppa av första bussen och möta pappa som har kört all packning till tågstationen. Sen väntar tågresa, bussresa, ytterligare en tågresa för att sedan åka bil från stan. Wish us luck!

IMG_1096 IMG_1122 IMG_1141 IMG_1147 IMG_1150 IMG_1153

Annons
Kommentera (3)

Kommentera

  1. Susanne

    Krya på Elsa!
    Hoppas allt går smidigt hem.
    Tycker också att det är skönast att vara hemma när barnen är sjuka.

  2. L

    Hejar på er! Att resa med barn är att avancera en level i föräldraskapet tycker jag. All cred till er som gör den resan med tåg och buss! Hur lång tid tar det ca? Bor själv långt från min hemstad och har bara flugit än så länge, men då går det ju ganska fort. Men när barnen blir äldre blir det buss och tåg för oss också, även om det tar många timmar. Krya på sig Elsa!

Se fler...